Experimentell Arkeologi

 

(Från tidskriften Marinerat år 1999)
Av Birger Enoksson

 

Det är en kall och blåsig aprildag. Jag sitter på vallen och tittar ut över Fotevikens Vikingareservat. Området ligger öde och husen är tillbommade. Om en dryg månad ska området leva upp och befolkas av vikingar och besökare. Jag tänker på hur mycket arbete och forskning som ligger bakom dessa rekonstruerade hus, på det spännande och fantasieggande projektet att utifrån arkeologiska fynd skapa en levande forntida miljö.

Innan jag reser mig upp för att gå in i värmen kommer jag att tänka på en aprildag för drygt tio år sedan. Det var också en kall och blåsig dag. Platsen var Hög vid Lödde å i Skåne och vi bevittnade inledningsskedet av ett annat rekonstruktionsbygge. Det var arkeologen Anders Ödman som startat projektet med att bygga ett vikingatida långhus. Vid den här tiden var SVEG en helt liten förening bestående av Björn, Jackie och undertecknad med tillhörande familjer. Vår inriktning var att med filmen som medium dokumentera vikingatiden. Det var därför ett gyllene tillfälle för oss att få följa byggandet av ett vikingatida långhus.


Långhus Långhuset i Hög uppfördes som en kopia av ett vikingahus från 1000-talet som påträffats vid utgrävningar inne i Lund. År 1999 stängde vikingabyn i Hög för gott. Foto/copyright: Ej Angivet

Det blev åtskilliga helger som tillbringades uppe i Hög och det fortskridande arbetet dokumenterades med videokameran. Steg för steg växte huset fram. Först byggdes en träställning av kraftigt virke. De delar som skulle grävas ner hade svedjats för att stå emot röta. Väggarna flätades av vidjor som sedan lerklinades. Det som kom att dominera huset var det stora vasstaket.

I anslutning till långhuset byggdes ett mindre grophus. Förlagan utgjordes av de rester, främst i form av stolphål, som hittats vid exploateringsgrävningar inför uppförandet av ett bostadsområde i Löddeköpinge. Under husbyggandet utövades olika former av experimentell arkeologi. Vid ett tillfälle gjordes försök med att framställa järn i en liten masugn av lera. I den varvades järnmalm och träkol, men försöket misslyckades dock. Slagg och järn ville inte skiljas åt.

En fråga som tidigt restes var hur det egentligen kunde vara att bo i ett långhus. Särskilt intressant skulle det vara att testa det under ogynnsamma förhållanden dvs vid kallt vinterväder. Ett sådant tillfälle yppades och vi var inte sena att anmäla vårt intresse. Det var en helg med ett helt tunt snölager och temperaturer kring noll. Två saker som vi särskilt undrade över var om huset skulle hålla en rimlig värme och om röken skulle tvinga ut oss ur huset. Efter ett trevligt samkväm kring den öppna eldstaden i husets mitt blev det dags att knyta sig. Undertecknad och Jackie fick hundvakten, medan Björn hade blivit invald i ledningsgruppen och befriats från all vakttjänstgöring.

Under vårt vaktpass kunde vi konstatera att temperaturen ute vid väggarna låg strax över noll, medan det var varmt kring elden. Röken låg tät ovanför våra huvuden, men några svårigheter att andas förelåg inte. Vikingatidens långhus saknade skorsten och rökgång. Utifrån erbjöd huset en rätt märklig syn, genom hela taket steg rökångorna upp och stod som ett moln kring byggnaden

Mer än tio år har förflutit sedan långhuset i Hög byggdes. Det blev en inspirationskälla till det fortsatta arbetet med experimentell arkeologi och levandegörandet av forna tiders levnadsvillkor.